Från Genever till Gin

Jag gillar gin och dricker gärna gin och tonic. Men det är först på senare år som jag verkligen upptäckt gin som en spritsort på egna ben. Min kärleksaffär med Gin började lustigt nog i en av vinvärldens ”huvudstäder”, i Logrono i Rioja.

Jag var där för vin men upptäckte att efter provningarna var det ginbarer och inte vinbarer som gällde. Där och då fick jag fick flera lektioner om Gin och vikten av olika tonic till de olika ginsorterna. På dessa barer var det gindrinkar som gällde, framför allt olika variationer på Gin & tonic.

Efterhand som jag hittat olika sorters gin så har jag mer och mer också kommit att uppskatta dem rena. Idag är smakerna ofta så tydliga och specifika att det kan vara minst lika goda som en straight shot som i en drink. Idag finns det många varianter av Gin med olika smaksättningar men mina favoriter har vanligen en tydlig enbärston och gärna en tydlig eldighet i avslutet, sedan får det gärna finns något som överraskar i smaken också.

Historien om Gin börjar dock inte i Logrono eller hos mig, den börjar om kring 300 år tidigare i en anna del av Europa. Ursprunget är drycken Genever vars historia börjar någonstans i Nederländerna.

Genever (jenever eller genièvre)

Genever är en enbärskryddad spritsort som kommer från Nederländerna. Idag produceras den också i Belgien, i departementen Nord och Pas-de-Calais i norra Frankrike samt i delstaterna Nordrhein-Westfalen och Niedersachsen i Tyskland. Namnet kommer från franskans genièvre (enbär) eller holländskans jenever.

Vem som var först och när drycken gjordes för första gången är oklart. Det finns flera historier och namn som luftas i litteraturen kring drycken. De flesta av dessa hänvisar till 1500- eller 1600-talen, men det finns dock många källor som visar på att man kryddade sprit med enbär långt innan dess. Vilken startpunkt man utgår ifrån beror lite på vad man avser med genever och när man anser att det är en relativt färdig typ av dryck, så vi lämnar den delen av historien i dimmorna.

Att smaksättningen har samma bakgrund som för de flesta andra spritsorter från denna tid, spriten i sig var undermålig och dess dåliga smak behövde döljas av något. För detta användes örter, kryddor, bär och frukter. Dessa användes oftast under förespegling att tillsatserna hade olika medicinska egenskaper.

Vad är Genever?

Genever görs oftast på en blandning av två olika sorters sprit, maltwijn (mältat korn) och ren sprit gjord på säd. Det finns också flera sorters genever. Två av dem har sedan år 2008 en officiell AOC (Appellation d’origine contrôlée). Dessa kallas jonge och oude. Jonge har vanligen en lätt, fräsch och torr smak medan oude är mer smakrik och har ofta en lite oljig och rundare karaktär samt viss sötma i avslutet.

Utöver detta finns också andra varianter, till exempel Korenwijn som sägs vara den som liknar den historiska Genevern mest. I denna får man ha upp till 51% maltvin, medan man bara får ha 15 % i de andra två vanligare soterna. Det finns också en typ som heter Graanjenver, denna är helt torr och har inget tillsatt socker.

Från Genever till Gin

Genever spred sig under slutet av 1500-talet med militärer och sjömän från Nederländerna till England. Där blev den inledningsvis främst en sprit för de rika. Snart insåg dock många att enbär var ett bra sätt att dölja dåliga smaker i enklare hembränd sprit. Denna smaksättning kallades kort och gott Gin och blev mycket populär under 1600- och 1700-talen.

Enligt vissa källor ska det i London ha funnits mer än 17 000 krogar fördelat på en befolkning på 600 000 invånare i London under 1700-talet. I dessa var Gin den mest populära drycken. En dåtida slogan som ofta användes var:

”Full för en penny, stupfull för två pence, ren halm för ingenting”

Gindrickande blev till slut ett samhällsproblem. För att lösa det införde den brittiska regeringen flera regleringar, bland annat chockhöjdes skatten på sprit år 1736. Det gav resultat och med det tappade Gin sin popularitet, under en tid.

1850-tal en ny gryning för Gin

Skatten var en anledning till att populariteten minskade men även att kvalitén på spriten försämrades. Under 1850-talet gjorde Gin en storstilad comeback. Nya producenter gjorde sprit med bättre kvalitét men de förändrade också stilen på Gin. Fram kom en torrare stil som idag är känd som London Dry Gin. Den kom att till stor del att ersätta den äldre sötare stilen som kallades Old Tom. Ytterligare en variant som riktade sig mer till kvinnor kallades Sloe Gin och var kryddad med slånbär. Detta gjorde att den åter ökade i popularitet, även i finare kretsar än fattigkvarteren.

Det som verkligen gjorde skillnad var att man började använda kolonnpannor, vilket resulterade i en renare sprit. Detta ledde till den så kallade British Royal Navy Gin som var smakrikare och hade en högre alkoholhalt.

1900-talet internationell Gin

Gin var en av de drycker som kom till USA med emigrationen, den fick dock sitt stora genomslag under förbudstiden (1920-33), då den illegala spriten flödade. Gin var förhållandevis enklare att producera och behövde inte lagras. Under denna tid sjönk dock kvaliteten på spriten. En variant var den så kallade Bathtub Gin. Som namnet antyder brändes den ofta hemma och var billig att framställa. Den typen ska dock ofta haft en synnerligen usel smak.

Smaken eller rättare sagt de dåliga smakerna var en anledning till att man ofta använde den i drinkar, snarare än att dricka den ren. Just dessa drinkar är vad som övertid gjort Gin så populärt och fått den att överleva även förbudstidens usla Gin-kopior. Få har väl missat drinkar som gin och tonic och dry martini. Dessa blev än bättre när kvalitén på Gin åter blev bättre.

Till Sverige kom den sannolikt i början av 1900-talet. Klassikern Gordon’s såldes till exempel via Spritcentralen på 1920-talet. Idag finns det många destillerier i Sverige, och världen runt, som gör utmärkt Gin. Detta har lett till en helt ny guldålder, för vi kan nog med fog säga att Gin har aldrig smakat bättre än den gör idag.