Barbadosvatten, Rumbustion och Rumbullion är alla namn som förknippas med namnets ursprung.

Två andra teorier som är värda att notera är att namnet ”rom” stammar ur latinet för socker – ”saccharum” eller från franskans ”arome”.
Andra länder än Barbados som förknippas med rom är Jamaica, Guyana, Trinidad och Martinique, men i dag tillverkas rom i hela världen.

Rom har ingen apellationslag, enda kravet är att basråvaran utgörs av 100 % sockerrör. Detta medför att till exempel Träkumla Rom på Gotland och Tjudö vingård på Åland inte får kalla sina produkter för rom då de har sockerbetsmelass som basråvara.
De har löst problemet med andra fantasifulla namn som antyder vad det är frågan om. Altissima Vulgaris (den ädlaste sockerbetsarten) eller Kobba Libre, Åländsk sjömansråm.

Sockerrör – saccarhum officinarum,

är en medlem i gräsfamiljen, kan växa till över fyra meters höjd. Christoffer Columbus var den förste att plantera sockerrör i Västindien då han 1493 steg iland på en ö som han döpte till Hispaniola, dagens Dominikanska Republiken och Haiti.
Han hade med sig sticklingar från Kanarieöarna.
Under 1500-talet koloniserades Västindien och konsten att producera socker av sockerrör spred sig snabbt. Snart startades den första tillverkningen av sprit gjord på melass, en biprodukt vid framställandet av socker. Melass används vanligen som djurfoder eller jäses till mäsk.

När tiden är redo att skörda är sockerröret mättat med sin söta sav. Vädret vid skörd är en viktig faktor då ett regn kan urlaka sockerhalten i sockerröret vilket i sin tur kan medföra ofrivillig och för tidig spontanjäsning. Därför kontrollerar man sockerhalten regelbundet på sockerrören när de anländer till destilleriet. Sockerrören går vidare till krossning och pressning där man utvinner juicen som fransmännen kallar Vejou.

Rom delas in i två huvudgrupper, agricole och industrielle där den senare är överlägset vanligast. Det är efter pressningen av sockerrören som det börjar skilja sig åt i processen.

I industrielle-metoden kokas sockerrörsjuicen tjock och sockret centrifugeras bort. Kvar blir en trögflytande söt och mörk vätska kallad melass.
Vatten och jäst blandas med melassen som får jäsa mellan 12 till 36 timmar. Melassen är för söt för att jäsas outspädd. När jäsningen är färdig har melassen en alkoholhalt på 7-10%. Sedan är det dags att destillera vätskan.

I agricolerom centrifugeras inte sockret bort och sockerrören kan pressas upp till tre gånger för att få ut så mycket sockerjuice som möjligt. Juicen får jäsa upp till 48 timmar till något som kallas för vin de sanne som därefter destilleras.

En stor del av skörden är mekaniserad, men än i dag är många moment utförda för hand då ingen maskin kan ersätta dem.

Det intensiva arbetet på sockerrörsodlingarna krävde förr mycket arbetskraft. Detta lade grunden för en omfattande slavhandel i Västindien. Den beryktade ”handelstriangelhandeln” skapas och kom tidvis att omfatta tusentalet fartyg.

Den innebär att man fraktade rom från Västindien till Nordamerikanska östkusten. Där byttes spriten/rommen mot bomull som skeppas vidare till England, varefter fartyget seglade vidare till Afrikas västkust för att där åter lasta på slavar som i sin tur blev fraktade till Västindien. Triangeln var sluten.

Rom och sjöfart har varit intimt förknippat över 300 år. Engelska flottan delade dagligen ut en pint rom till varje sjöman. En halv pint till lunch och en halv pint till middag. Detta skapade naturligtvis en hel del problem med bland annat folk som föll ner från riggen och dog. En orsak till att traditionen föddes var nog avsaknad av färskt vatten och härsken mat och brist på komfort ombord på fartygen.

Den saken var viceamiral Edvard Vernon skickad att gör något åt. 1740 bestämde han att ändra förutsättningarna för sjömännens romranson. Rommen som knappast var 40 % vid den här tiden skulle blandas i proportionerna 4 till 1 med vatten. Detta var naturligtvis inte populärt bland sjömännen som snabbt gav drycken öknamnet ”grogg”. Namnet kom av att Edvard hade en båtrock av materialet groggram, en blandning av ylle och siden. Tradition med en daglig romranson avskaffades helt 31 juli 1970 och kallas allmänt för ”Black Tot Day”. Det firas varje år jorden runt av sjömän, och alla andra som vill för den delen, med att man dricker ett glas rom denna dag.

Destillering kan göras enligt två metoder, kolonn eller pot still.
Vilken metod som används brukar ha med vilken tidigare kolonialmakt som huserat i respektive land.
En uppdelning kan se ut som nedan:

Industrielmetoden (England & Spanien)

Krossning och pressning
Sockerrörsjuice
Centrifugering
Melass
Destillering
Kolonn eller pot still
95% alt 85% alkohol
Lagring (Bourbonfat)
Blending och buteljering

Agricolemetoden (Frankrike)

Romklassificering

Vit: lätt, används mest till blandningar
Guld: medelfyllig smak och kropp, går att blanda eller dricka ren.
Mörk: fyllig och smakrik, avnjuts lämpligast som avec.
Ljus rom lagras max tre år och den mörkare över tre år.
Rom passar ofta mycket bra ihop med choklad och cigarr.

Olika stilar:

Kuba: lätt och används ofta i blandningar.

Jamaica: rik, tung stil, jämförs ofta med Islaywhisky

Haiti: cognaclik, lättare, mjukare och mer elegant stil.

Guadeloupe, Martinique och Marie Galante: fyllig med bra råvarukaraktär.

Trinidad: lätt till medelfyllig, används mycket i ”blends”.

Venezuela: medelfyllig smak och kropp.

Guyana: fyllig med bra lagringspotential.

Rom är rik i smaken och har en mängd olika volatila smakämnen. En enkel jämförelse kan se ut så här:
Bourbon har 127 olika medan blended whisky har 184.
Cognac 486 och rom kan ha upp till hela 550 olika smakämnen.
Lönnbränningen är omfattande i Karibien
Sist men inte minst ett recept från 1600-talet som håller än i dag.

”One for sour, two for sweet, three for strong and four for weak”.