Från franska vingårdar till nordisk historia – Larsen firar 100 år
Från franska vingårdar till nordisk historia – Larsen firar 100 år
I sydvästra Frankrike föds ett av världens mest mytomspunna destillat ur något så anspråkslöst som ett enkelt, syrarikt vitt vin. Genom destillation, ekfat och tid förvandlas det till cognac. En dryck där varje droppe bär på årtionden av hantverk, tradition och historia. Men bakom de stora husen och de gamla källarna finns också berättelser om människor som vågat utmana de etablerade. En av dem var en ung norrman som satte sin prägel på den franska cognacsvärlden. Hans namn var Larsen, ett hus som 2026 firar 100 år av nordisk äventyrslust och franskt hantverk.
Från franska vingårdar till nordisk historia – Larsen firar 200 år
BestChampagne.se, DinVinguide.se, Mousserande.se, Baginbox.se, SmakaochNjut.se, DryckesListan.se och VINSVERIGE är en del av vår värld för dig som älskar vin, mat, dryck och livsnjutning.
På DinVinguide.se hittar du artiklar, reportage, producentporträtt, vinrecensioner och fördjupningar från vinvärldens alla hörn. DryckesListan.se samlar våra topplistor, tester och rekommendationer och hjälper dig att hitta rätt vin, öl, sprit och alkoholfritt till både vardag och fest. För dig som älskar bubblor finns BestChampagne.se och Mousserande.se. Här går vi på djupet i Champagne och den växande världen av mousserande vin, med producentbesök, nyheter, guider och våra egna provningar och bedömningar. På Baginbox.se hittar du tester och rekommendationer av vin på box, medan SmakaochNjut.se samlar inspiration kring mat, dryck och det goda livet. Och missa inte VINSVERIGE – vår redaktionella satsning helt dedikerad till den svenska vinvärlden. Här följer vi svenska vinodlare och vinmakare, vingårdar, nya årgångar och den snabbt växande svenska vinnäringen genom nyheter, reportage, intervjuer och provningar.
Våra skribenter provar, granskar och guidar varje vecka. Målet är enkelt: att ge dig kunskap, inspiration och riktigt bra tips – oavsett om du letar efter nästa flaska, vill lära känna en ny vinregion eller bara vill njuta lite mer.
Välkommen att utforska mat- och dryckesvärlden tillsammans med oss.
Det är något särskilt med Cognac. Här, i sydvästra Frankrike, omgiven av böljande vingårdar, kalkrika jordar och små byar, har generationer av vinodlare och destillatörer utvecklat ett av världens mest respekterade destillat. Landskapet påminner på flera sätt om andra franska vinregioner, men det som produceras här har en helt annan slutdestination. Druvorna ska inte i första hand bli ett vin att dricka, utan ett vin som ska destilleras och sedan utvecklas under många år på ekfat.
För mig, som under större delen av mitt yrkesliv har arbetat med Champagne, är det fascinerande att upptäcka hur mycket de två regionerna faktiskt har gemensamt. Båda bygger på ursprung, druvor, noggrant arbete i vingården och en lång tradition av blending. Men där Champagne får sin komplexitet genom blandning, andra jäsningen och lagring på jästfällningen, utvecklas cognac genom destillation, ekfat och samspelet mellan olika eaux-de-vie. Eaux-de-vie är franska och betyder bokstavligen livets vatten (singular: eau-de-vie).
Det är också en region där tiden spelar en avgörande roll. Ett destillat kan vila i ekfat under flera decennier innan det anses redo att ingå i en färdig cognac. Under den tiden förändras både aromer, struktur och koncentration. Från ungdomlig fruktighet och blommiga toner utvecklas en värld av torkad frukt, kryddor, nötter, läder och en komplex mognad.
Från vinhandel till världens mest berömda brandy
Cognacs historia sträcker sig flera hundra år tillbaka. Redan under medeltiden exporterades vin från området kring floden Charente till framför allt norra Europa. Nederländska handelsmän spelade en viktig roll i utvecklingen. De köpte stora mängder vin från regionen, men de långa sjötransporterna innebar problem med hållbarheten. Lösningen blev att destillera vinet. Genom att koncentrera alkoholen kunde man transportera drycken mer effektivt och med bättre hållbarhet. Det destillerade vinet kallades brandewijn, bränt vin, vilket senare gav upphov till det engelska ordet brandy. Med tiden upptäckte man att destillatet utvecklade nya och intressanta egenskaper när det lagrades på ekfat. Färgen förändrades från klar till gyllene och aromerna blev mer komplexa. Under 1600- och 1700-talen utvecklades handeln med cognac och flera av de stora handelshusen grundades.
Det var framför allt exporten som drev utvecklingen. Storbritannien, Nederländerna och de nordiska länderna blev viktiga marknader. Cognac utvecklades från en regional handelsprodukt till ett internationellt uppskattat destillat, och under 1800-talet växte både produktionen och de stora husens internationella betydelse. Precis som i Champagne blev handelshusen viktiga för att skapa igenkännbara produkter. Genom att köpa in och blanda destillat från olika producenter och årgångar kunde de skapa en konsekvent huskaraktär. Den traditionen lever vidare än i dag.
Ugni Blanc – druvan bakom Cognac
Den helt dominerande druvsorten i Cognac är ugni blanc, internationellt även känd som trebbiano. Det är en druva som sällan förknippas med världens mest prestigefyllda stilla viner, men som har egenskaper som gör den särskilt lämpad för destillation. Ugni blanc ger relativt neutrala viner med hög syra och måttlig alkoholhalt. Just dessa egenskaper är värdefulla när vinet ska destilleras. Den höga syran bidrar till vinets stabilitet, medan den relativt låga alkoholhalten ger goda förutsättningar för en koncentrerad och aromatiskt balanserad destillation. Det är också här en av de stora skillnaderna mellan vinframställning och cognacproduktion blir tydlig. Ett vin som kanske inte skulle imponera särskilt mycket vid en traditionell vinprovning kan vara en utmärkt råvara för ett stort destillat.
Utöver ugni blanc förekommer mindre odlingar av bland annat colombard och folle blanche. Den senare var historiskt mycket viktig i Cognac men minskade kraftigt efter vinlusens härjningar under 1800-talet. I dag finns ett förnyat intresse för dessa äldre druvsorter, inte minst bland producenter som vill utforska mer individuella aromatiska uttryck.
Dubbel destillation – hjärtat i Cognac
Det som framför allt skiljer cognac från många andra destillat är den traditionella dubbeldestillationen i kopparpannor, så kallade alambics charentais. Efter skörden pressas druvorna och jäser till ett torrt, syrarikt vitt vin. Vinet destilleras därefter två gånger. Den första destillationen ger ett mellandestillat som kallas brouillis, vanligtvis med en alkoholhalt kring 28–32 procent. Vid den andra destillationen, bonne chauffe, separeras olika delar av destillatet. Destillatören måste avgöra vilka fraktioner som ska ingå i den slutliga eau-de-vien. Det är ett arbete som kräver erfarenhet, precision och en utvecklad känsla för aromer. Det färdiga destillatet har en alkoholhalt på högst 72,4 procent och är helt klart när det lämnar kopparpannan. Först därefter börjar den långa förvandlingen på ekfat.
Larsen – en norsk viking i Cognac
Mitt i denna franska tradition finns en historia med tydlig nordisk koppling. Cognacshuset Larsen grundades 1926 av norrmannen Jens Reidar Larsen, som kom till Frankrike med en bakgrund inom sjöfarten och en stark fascination för cognac. Hans resa från Norge till Cognac blev början på ett företag som i dag är känt för sin nordiska identitet och sin karakteristiska vikingasymbol. Det är ingen tillfällighet att vikingaskeppet blivit ett av husets mest igenkännbara kännetecken. Det speglar grundarens ursprung och den internationella handelsanda som präglade verksamheten från början.
Under 2026 firar Larsen sitt 100-årsjubileum. Det är en milstolpe som ger anledning att blicka tillbaka på ett sekel av cognacproduktion, men också att fundera över hur ett historiskt hus ska utvecklas för framtiden. Larsen har genom åren byggt upp en stil där fruktighet, elegans och balans spelar viktiga roller. Huset arbetar med eaux-de-vie från olika delar av Cognac och använder blending för att skapa en tydlig identitet genom sina olika kvalitetsnivåer. Från den ungdomligare VS till den mer utvecklade VSOP och komplexa XO finns en ambition att bevara frukten samtidigt som lagringen bidrar med struktur och djup.
Det är också intressant att se hur Larsen förenar sin franska produktion med ett nordiskt arv. Cognac är i grunden ett mycket franskt destillat, men dess internationella framgång har alltid varit beroende av människor som kommit utifrån och sett möjligheterna i regionens viner. Jens Reidar Larsen är ett utmärkt exempel på just detta.
Från Champagne till Cognac – ett välbekant ansikte hos Larsen
För mig finns det också en personlig koppling till Larsen som gör besöket extra intressant. Husets kommande Master Blender, Floriane Eznack, är nämligen en person som jag har följt under flera år, långt innan hennes väg ledde till Cognac.
Vi träffades första gången när hon arbetade i vinmakarteamet hos Veuve Clicquot i Champagne. Jag hade då bjudit in henne till Stockholm, där hon höll en mycket uppskattad champagneprovning på restaurang Syster O Bror för Stockholm Wine Club. Redan då imponerades jag av hennes djupa kunskap, känsla för detaljer och förmåga att förmedla det som händer bakom kulisserna i ett stort vinhus. Våra vägar korsades senare igen när Floriane hade tagit steget till rollen som chef de cave hos Champagne Jacquart. Där ansvarade hon för arbetet med att forma husets stil genom urval, vinifiering och blending. Det är ett hantverk som på många sätt har stora likheter med arbetet i Cognac. Båda världarna bygger på förmågan att förstå olika ursprung, årgångar och individuella komponenter för att sedan förena dem till en harmonisk helhet.
Sex områden – sex olika uttryck
Cognac är inte ett enda homogent vinområde. Regionen är indelad i sex officiella crus, där jordmån, klimat och geografiskt läge påverkar druvornas utveckling och de färdiga destillatens karaktär.
Grande Champagne och Petite Champagne är särskilt kända för sina kalkrika jordar. Namnet Champagne har här samma språkliga koppling till öppna kalkrika landskap som i den nordfranska vinregionen, men det handlar om två helt skilda områden. Grande Champagne anses traditionellt kunna ge mycket eleganta och långlivad eaux-de-vie, ofta med blommiga aromer och stor utvecklingspotential. Petite Champagne har liknande förutsättningar men kan ge ett något annorlunda uttryck med generösare frukt.
Borderies är det minsta av de sex områdena och är känt för destillat med en särskilt aromatisk och ibland violpräglad karaktär. Fins Bois omfattar ett betydligt större område och ger ofta fruktiga, relativt tidigt utvecklade destillat. Bons Bois och Bois Ordinaires ligger längre ut från regionens historiska centrum och har andra jordmåns- och klimatförutsättningar. Här kan närheten till Atlanten spela en tydligare roll.
Skillnaderna mellan områdena är intressanta, men precis som i Champagne måste man vara försiktig med alltför enkla generaliseringar. En skicklig producent kan skapa mycket hög kvalitet från flera olika ursprung. Det är också vanligt att de stora cognacshusen blandar eaux-de-vie från olika crus för att uppnå en önskad stil.
Cognac lagras traditionellt på franska ekfat, ofta tillverkade av ek från Limousin eller Tronçais. Under lagringen sker en långsam oxidation och ett samspel mellan destillatet, träet och luften i källaren. Faten bidrar med tanniner, färg och aromer, samtidigt som en del av alkoholen och vätskan avdunstar. Denna naturliga avdunstning kallas la part des anges, änglarnas andel. Det är ett poetiskt uttryck för en mycket konkret del av cognacproduktionen. Varje år försvinner en liten del av innehållet i faten, men samtidigt utvecklas det som finns kvar.
VS, VSOP och XO – när tiden formar smaken
Cognac delas ofta in efter lagringsbeteckningar som VS, VSOP och XO. Det är viktigt att förstå att dessa anger minimiåldern för den yngsta eau-de-vien i blandningen, inte medelåldern på hela innehållet. VS, Very Special, kräver minst två års fatlagring. VSOP, Very Superior Old Pale, kräver minst fyra år, medan XO, Extra Old, sedan 2018 kräver minst tio års lagring. I praktiken innehåller många cognacer betydligt äldre destillat än minimikraven. Det gäller särskilt premiumprodukter där äldre eaux-de-vie används för att skapa större komplexitet och djup. Men ålder är inte allt. Ett äldre destillat är inte automatiskt bättre än ett yngre. Balansen mellan frukt, ek, alkohol och utvecklade aromer är minst lika viktig.
För mig är det här en tydlig parallell till champagne. Precis som en skicklig chef de cave måste förstå hur olika basviner utvecklas över tid behöver en Master Blender i Cognac ha en djup kunskap om hur olika eaux-de-vie förändras under lagringen. Det handlar inte bara om att välja de äldsta komponenterna, utan om att skapa en helhet där varje del bidrar med något viktigt.
I dag har Floriane tagit med sig sina erfarenheter till Larsen, där hon arbetar som Master Blender. Det är en fascinerande övergång från Champagnes värld av druvor, basviner och lång jästlagring till Cognacs värld av dubbeldestillation, ekfat och eaux-de-vie som kan ha vilat i källarna under flera decennier. Skillnaderna mellan champagne och cognac är naturligtvis stora, men själva filosofin bakom blending är förvånansvärt lik. Det handlar om att förstå varje enskild komponents personlighet, veta hur den utvecklas med tiden och framför allt ha en tydlig vision om hur det färdiga resultatet ska smaka.
Att nu återigen få möta Floriane, den här gången i Cognac och i samband med Larsens 100-årsjubileum, blev därför mer än ett vanligt producentbesök. Det var också ett tillfälle att följa en vinmakares resa mellan två av Frankrikes mest prestigefyllda dryckesregioner. Och kanske är det just människorna bakom flaskorna som gör både champagne och cognac så fascinerande. Teknik, jordmån och lagring är avgörande, men i slutändan är det människans erfarenhet, känsla och beslut som ger varje hus dess identitet.
Blending – konsten att skapa en identitet
Hos ett cognacshus som Larsen är blending en av de viktigaste delarna av arbetet. Varje eau-de-vie har sin egen karaktär beroende på druvornas ursprung, destillationen, fatens egenskaper och lagringstiden. En del destillat bidrar med frisk fruktighet och blommiga aromer, andra med struktur, kryddighet eller utvecklade toner av nötter och torkad frukt. Master Blenderns uppgift är att förstå hur dessa komponenter samverkar och hur de kommer att utvecklas i den färdiga blandningen. Det är ett arbete där erfarenhet spelar en avgörande roll. Att skapa en konsekvent husstil kräver inte bara kunskap om hur olika destillat smakar i dag, utan också en förståelse för hur de kommer att förändras under kommande år.
Här blir kopplingen mellan Champagne och Cognac särskilt tydlig. I Champagne används reservviner från tidigare årgångar för att skapa kontinuitet och komplexitet. I Cognac används eaux-de-vie från olika ursprung och lagringsperioder för att uppnå samma övergripande mål. Floriane Eznacks bakgrund från Champagne ger därför ett intressant perspektiv på arbetet hos Larsen. Hon har under många år arbetat med att skapa balans mellan olika komponenter, och även om råvaran och tekniken skiljer sig åt är den sensoriska förståelsen en viktig gemensam nämnare. Det är också här Cognac visar sin verkliga storhet. De bästa exemplen handlar inte bara om lång lagring eller exklusiva fat, utan om förmågan att skapa ett destillat där frukt, ek, alkohol och mognad möts i en harmonisk helhet.
Cognac vid matbordet – mer än en avec
Cognac förknippas fortfarande ofta med ett glas efter middagen, gärna framför en öppen brasa. Det är en klassisk bild, men den begränsar också förståelsen för hur mångsidigt destillatet faktiskt kan vara. En yngre cognac med tydlig fruktighet fungerar utmärkt i cocktails, inte minst i klassiker som Sidecar och French Connection. Även en enkel servering med is eller en längre drink kan lyfta fram destillatets fruktiga och aromatiska sidor. Men cognac kan också vara ett mycket intressant alternativ till mat. En VSOP med mjuk frukt och balanserad ek kan fungera fint tillsammans med lagrade hårdostar, medan en äldre XO kan skapa spännande kombinationer med mörk choklad, nötter och desserter med karamelliserade toner.
Jag tycker särskilt om mötet mellan cognac och choklad. En mörk choklad med omkring 65–70 procent kakao kan förstärka destillatets toner av torkad frukt, kryddor och rostade nötter. Samtidigt behöver man vara försiktig med alltför bitter choklad, eftersom den kan få alkoholen att kännas skarpare. Även ost erbjuder intressanta möjligheter. En lagrad Comté med sin nötiga karaktär kan fungera mycket bra till en mogen cognac, medan en krämigare ost ibland behöver ett yngre och fruktigare destillat.
Det handlar, precis som med vin, om att hitta balansen.
