Mitt intresse för whiskey återuppväcktes tidigare i år från att ha legat lite i träda under många år. Givetvis har jag som dryckesskribent provat och druckit whiskey förr om åren. Den händelse som gjorde intryck och väckte min längtan till att öka min kunskap och prova nya sorter var helt sonika en invigning av ett nytt destilleri på Irland i höstas.

Den skotska, amerikanska, kanadensiska, svenska och kanske till och med den japanska whiskyn har fått mer utrymme i spalterna i Sverige under senare år. Irländsk whiskey har historiskt haft en stark position i världen men olika politiska åtgärder från bla. Storbritannien och egen oskicklighet i marknadsföring förstörde mycket för den irländska spritindustrin under förra seklet. Läs min förra artikel om Tullamore D.E.W. Resultatet var att irländsk whiskey föll i populäritet men väcktes upp av kaffedrinken Irish whiskey på 1950-talet. Idag står de irländska sprittillverkarna mer rustade och irländsk whiskey vinner mer och mer terräng bland konsumenterna.

Vad är det som är så speciellt med Irlands stolthet då? Generellt kan man säga att den största skillnaden visavi den skotska är att den skotska har en rökig arom. Tullamore D.E.W använder sig av tre råvaror där både mältat och omältat korn ingår samt även majs. Varför både mältat och omältat korn? Jo som alltid beror det på någon skatteabrovinkel. Irländska myndigheter vilje stävja hembränneriet och la en skatt på mältat korn för medborgarna. Alltså – man började  använda omältat skattebefriat korn. Kornet som mältas torkas utan att man använder rök i processen därav den typiska skillnaden mot den skotska rökiga varianten av whisky. Vidare destillerar Tullamore D.E.W sin whiskey tre gånger i sina vackra kopparpannor. Lagringen av den färdiga spriten sker sedan på olika typer av ekfat. Spriten måste sedan lagras minst tre år för att få kalla den en whiskey. Det används en hel del olika sorter av begagnade ekfat. Det gemensamma är att de använts tidigare till lagring av vin eller annan sprit. På baksidan av destilleriet fann jag en uppsjö av olika typer av begagnade ekfat från Spanien och Portugal som innehållit Oloroso Sherry, Portvin och Madeira men man använder även fat som tidigare använts till lagring av amerikansk Bourbon. Det är husets blendmaster som slutligen avgör vilka komponenter som skall ingå. Målsättningen är att skapa en typisk husstil och behålla denna intakt över åren så konsumenten känner igen sin dryck och inte får några negativa överraskningar.

När jag för trettio år sedan närmade mig whiskyn, ja den var skotsk som ni förstår då ni ser stavningen. Irländska drycken stavas whiskey medan den skotska stavas whisky. Då var jag fascinerad av den rökiga stilen och ju mer rökig och uttrycksfull desto bättre. Idag har min smak förändrats och jag gillar mer återhållsamma aromer i min dryck. Detta gäller även för min vinsmak. Förr i tiden sökte jag mycket smak och struktur i mina viner. Nu har jag en förkärlek för mer modesta och komplexa viner med frukt istället för kraft. Jag föredrar exempelvis Bourgogne före Bordeaux. Om detta översätts i whiskyns värld så blev jag förtjust i den irländska typen som jag tidigare bara använt till Irish Coffee. Givetvis klappar mitt hjärta även för välgjord skotsk maltwhisky fortfarande.

Vad finns då på Systembolaget från Tullamore D.E.W? Jo tre olika typer av whiskey som skiljer sig en hel del åt. Det gör även priset men jag tycker att alla tre har en berättigad plats i utbudet då de skiljer sig något åt.

Tullamore D.E.W, 70 cl #524 som kostar 295 kronor

Detta är Tullamore Dews instegwhiskey. Jag provade denna whiskey mot andra skotska standardsorter i samma prisklass och irländaren gjorde inte bort sig. Stilen är annorlunda och saknar rökigheten och är mer mild och har lättare aromer. Spriten har lagrats på framförallt amerikanska bourbonfat men även gamla sherryfat har använts. Till denna blended whiskey har det använts sprit från fat som lagrats mellan fyra till sju år. Det första som slår mig är doften av torkat gräs och det mer exotiska citrongräs vilket är uppfriskande. Efterhand uppfattar jag även päron och vaniljtoner. Tänk er en vaniljpannacotta på päronbädd med lite honung på toppen. Det är en lättare whiskey som passar till många olika tillfällen. Den finns även på halvpanna som då kostar 155 kronor.

Tullamore D.E.W, 12 Years 70 cl, # 505 som kostar 379 kronor

Nu har vi en mer komplex sprit i glaset med större och djupare aromer. Den längre lagringen, minst 12 år på fat, ger en rundare och mjukare stil. Här är det mer gräddkola och torkade frukter som ger sig tillkänna i doften. Avslutet är mer avrundat och har en gräddigare struktur med kolasmak. Efterhand framträder även bär och frukt i eftersmaken vilket är en fin sensation. Troligen kommer detta från port- och sherryfaten som spriten lagrats på. Det är den mest finstämda whiskeyn i Tullamore familjen.

Tullamore D.E.W, Phoenix 70 cl, #85613 som kostar 499 kronor

Phoenix är det senaste tillskottet på den svenska marknaden. Whiskeyn har namngivits efter en katastrof som inträffade på slutet av 1700-talet. En luftballong störtade mitt i den irländska staden Tullamore och brand utbröt och förstörde stora delar av bebyggelsen. Denna whiskey har fått namnet efter luftskeppet och skall symboliskt visa irländarnas tåga till att komma igen i svåra lägen precis som fågeln Fenix som stiger ur askan. Alkoholhalten är högre med sina 55 procent. Oloroso fat har till största delen använts vid lagringen av Phoenix. På sedvanligt sätt har tre destilleringar använts och tre olika grundspritsorter har använts. Den högre alkoholhalten gör att jag gärna tillsätter en liten skvätt vatten i denna sprit och då växer nya aromer fram. Phoenix är lite mer kryddig och har en vacker komplex doft. Avslutet har även vanilj och kakao med torkad stenfrukt. Jag dricker gärna Phoenix efter måltiden kontemplativt med lite vatten tillsatt.